Inspelning på djupet: Akustisk gitarr

Ian Agate gillar akustisk gitarr. Inte bara det, han hävdar dessutom att det är sjukt enkelt att spela in. Ian var studiochef när vi träffade honom på Soundtrade-studion i Solna 2011. Så det här är en flashback. Men i högsta grad fortfarande aktuell.

Vi står mitt i det imponerande inspelningsrummet. Rummet är stort. Uppskattningsvis 60 kvadrat, sex meter i tak och med ett golv som har två olika beläggningar, trä i mitten omgivet av marmor på ömse sidor.

Soundtrade har imponerande rumsvolym, men är i största laget för ett instrument som akustisk gitarr. Foto: Björn Olsberg.

Perfekt för en akustisk gitarr? Inte riktigt.– Det här rummet är lite för stort för ett ensamt instrument. Jag brukar jämföra med att spela saxofon i ett parkeringsgarage. Man tappar definitionen. Den försvinner i den allmänna akustiken.

Så för att få ett rum som är mer kontrollerbart bygger Ian ett mindre rum i rummet. Han börjar med att ta bort reflektioner från golvet genom att lägga på en mjuk matta. Sedan placerar han fem stycken en meter breda skärmar i en solfjädersform för en tänkt spelposition mitt i.

– Vill man ha ambience ska man komplettera med en rumsmikrofon men när det gäller akustisk gitarr gäller först och främst en bra mickplacering. Vad vi vill ha är ett tajt, kontrollerat ljud från instrumentet in i mikrofonen men vi vill också få med lite luft.

Nyckelordet här är kontroll.

Missa inte videon om samma ämne här:

Placering gör hela skillnaden
En gitarr kanske är enkel att spela in men få instrument är lika känsliga för var man placerar mikrofonen. Ur ljudhålet kommer en massa energi i form av ett bumligt basljud och längs halsen ger instrumentet ifrån sig en spröd och tonsvag klang. Det finns med andra ord stora variationsmöjligheter. Vill man vara på den säkra sidan – och det är det här Ian syftar på när han säger ”sjukt enkelt” – placerar man mikrofonen någonstans mittemellan.

Ian sätter upp mikrofonen på ungefär 20 centimeters avstånd från strängarna och i 45 graders vinkel, så att den pekar in mot trakterna av tolfte bandet. Översatt till ljud betyder det fifty-fifty ljudhål och hals.

Detta är allväderslösningen för akustisk gitarr. Det spelar ingen roll om det är en akustisk stålsträngad eller nylonsträngad, om det är fingerspel eller rängarängakomp, om gitarren heter Martin eller Bjärton – det funkar i alla lägen. Fast när det gäller det senare ska sägas att Ian avslöjar en svaghet för ett visst märke.

– Jag har alltid gillat Taylor. De brukar alltid låta bra. Stål såväl som nylon.

Just i inspelning är inte ett volymstarkt ljud en fördel, en balanserad klang är alltid lättare att hantera.

Att gitarren är i bra skick kanske är självskrivet men det är också en av få problemkällor Ian kan komma på.

– Det kan bli för mycket rassel från banden och det beror antingen på att gitarren är illa justerad eller att gitarristen har dålig teknik.

Här ser man tydligt hur Neumann-micken är vinklad i förhållande till gitarren. Runt 20 centimeter mellan mikrofon och instrument är en bra utgångspunkt för akustisk gitarr. Foto: Björn Olsberg.

Stöter man på det problemet kan man lösa det genom att flytta mikrofonen så att den tar upp så lite som möjligt av rasslet. Ett annat instrumentrelaterat problem är visselljudet som kan uppstå när fingrarna flyttas längs de spunna grövre strängarna men det kan fixas genom ett preparat som kallas Fast Fret, ett rengöringsmedel för strängar och greppbräda.

Känsligheten avgörande
Mikrofonen Ian Agate nu sätter upp är en Neumann U89. Den har samma form som en U87 men är mindre och har ett membran som är tre fjärdedelar så stort som U87:ans. Karaktäristiken är satt till kardioid (njurformad). En rundtagande mick ger för mycket rumsklang, enligt Ian.

– I min smak är Neumann U87 inte lika bra på akustisk gitarr. Jag tycker den är lite för basig. U89:an är lite ljusare och har en ganska bred kardioid, den har en sweetspot på flera centimeter så den tar upp mycket av hela karaktären.

Neumann U89. Kondensatormikrofon mittemellan små- och stormembran. En trefjärdedels U87 som tar upp lite mer diskant än sin mer kände storebror. Foto: Björn Olsberg.

Shure SM7. Dynamisk stormembransmikrofon. En av de i särklass mest förekommande pratmikrofonerna i radiostudior världen över. Foto: Björn Olsberg.

Stormembrans kondensatormikrofon. Delar kapsel med legenden C12. Diskantrik men mindre metallisk än övriga mickar i serien. Foto: Björn Olsberg.

Att Ian använder en kondensatormikrofon och inte en dynamisk mick motiveras av dess större känslighet.

– En kondensatormick tar upp mer dynamik, den är känsligare och gör att nyanserna i gitarrens ljud kommer fram bättre. En dynamisk mick måste ha mer luft som flyttas för att den ska fungera.

Därmed inte sagt att man inte kan spela in gitarr med en dynamisk mick – vi kommer dit senare – men standardlösningen är absolut en konding.

Med hjälp av fem stycken en meter långa akustikskärmar skapar Ian Agate ett "rum i rummet" där gitarristen placeras.  På golvet läggs en matta ut för att dämpa reflektioner.

Ian gör bara en grov mickplacering i inspelningsrummet. Finlyssningen gör han genom monitorhögtalarna inne i kontrollrummet. Det är här han hör balansen mellan bas och diskant i ljudet, om det är onormalt mycket biljud från strängarna eller om plektrumattacken tas upp för mycket av mikrofonen. Efter det följer antingen en justering av mickplaceringen eller så är det dags att spela in.

Fast innan det, en detalj: lyssning. Akustisk gitarr är ett volymsvagt instrument och spelar man in med fullt komp med trummor i lyssningen måste man nästan ha slutna lurar för att slippa läck i gitarrmicken.

– Annars tycker jag att man får ett bättre resultat om gitarristen kan höra lite av instrumentet akustiskt också. Det är lite ”suck it and see” men hörlursmixen är viktig när man spelar in akustisk gitarr.

Att gitarristen hör instrumentet bra är nämligen en förutsättning för att det ska kunna utnyttjas fullt ut. En akustisk gitarr har, trots den blygsamma volymen, en väldigt stor dynamikutväxling när det gäller plektrumattacken som man vill ta vara på. Tack vare att klangen är så skiftande mellan hals och ljudhål finns det stora möjligheter för gitarristen att själv eq:a sitt instrument.

– Det är den sista finjusteringen och den brukar jag lämna över till gitarristen. Han kan själv justera soundet genom att vrida kroppen och instrumentet. Är det en låt eller ett parti som behöver lite mer bas så vrider musikern bara på kroppen så att mer av ljudet från kroppen går in i micken.

Stora skillnader
Med inspelningen igång hörs det tydligt vilka stora kontraster det bor i instrumentet. Bara en liten kroppsvridning resulterar i en avsevärd klangskillnad. Ian testar sedan med en annan mikrofon, en AKG 414 XLII, en variant av långköraren 414, men enligt Ian med samma kapsel som legendariska C12.

– Den har lite mer diskant, är lite öppnare än U89:an men har ändå rätt bra bas.

Ian placerar 414-micken på precis samma ställe som U89:an. Som väntat låter den lite ljusare jämfört med Neumann-micken. När vår inlånade gitarrist Jesper Berglund börjar vrida kroppen medan han spelar blir klangskillnaderna än mer påtagliga. Det är tydligt att AKG-micken är mer riktningskänslig. Det hörde till och med Jesper tydligt i lurarna.

Ian Agate, dåvarande studiochef och tekniker på Soundtrade Studios. Kom till Sverige år 2000 med fem år i bagaget från studior i London och har var Soundtrade trogen till 2012. Foto: Björn Olsberg.

Den sista micken vi provar är en dynamisk stormembransmikrofon, en Shure SM7. Ian använder den utan puffskydd för att få den så öppen som möjligt. Skillnaden är påfallande. Särskilt tydligt blir det när Jesper vrider på gitarrkroppen.

– Den registrerar inte vridningen lika mycket alls och det beror på att den dynamiska inte tar upp lika mycket diskant. En dynamisk mick behöver mer luft på membranet för att den ska kunna jobba ordentligt. Den är mindre känslig helt enkelt.

Fler än en mikrofon
Alla exempel hittills är gjorda med en mikrofon. Ian Agate anser dels att det är vad som låter bäst i ljudbilden, men det medför också att man slipper fasproblem. Det finns dock tillfällen när Ian spelar in med två mikrofoner. Den andra mikrofonen sätter han då antingen på ungefär samma ställe som mikrofon nummer ett, alternativt sätter han två AKG 414 som överhäng (overhead) i en xy-konfiguration.

– Det kan man göra om man har en di-kanal med en fast mick på gitarren så att man kan reampa senare (skicka tillbaka signalen till en förstärkare, reds anm). Vanligast är att vi gör så när en producent insisterat på två mickar. Det brukar oftast bli så att vi bara använder en kanal i mixen i alla fall.

Det här är inte samma sak som att han inte vill lyssna på andras åsikter, tvärtom, och särskilt gäller det när det handlar om vilket sound man är ute efter.

– Det blir lite mer kreativt om man kan ha en diskussion med låtskrivare och producent när det gäller vad som är rätt för låten. Har artisten sedan en idé om vilket ljud han är ute efter och kanske en referens från en inspelning så underlättar det väldigt mycket.

Själv har han få förutfattade meningar om vad som är den bästa micken. En mikrofon kan vara rätt till en låt men fel till en annan. Ian Agate väljer det klassiska talesättet ”om det låter bra så är det bra”. Eller för att avsluta med ett helt oöversatt citat:

– Det finns ingen fel mikrofonen, ingen fel ljud, bare bad timing.

Soundtrade Studios i Solna

Soundtrade i Solna är klassisk inspelningsmark. Studion var från början en biograf, Savoy på Råsundavägen, och enligt inte helt tillförlitliga uppgifter poporkestern Hep Stars replokal och studio under sent 60-tal. Marcus Österdahl drev bevisligen senare studio i lokalerna under namnet Marcus Music Studio, till en början mest jazzinspelningar men senare har både Abba och Ebba Grön spelat in album i studion.

Under 80-talet moderniserades studion och bytte namn till Soundtrade. När SAE, School of Audio Engineering, etablerade sig i Stockholm 1995 flyttade man in i huset och samarbetade till SAE lade ner verksamheten i Solna. Bland Soundtrades mer moderna produktioner kan nämnas Westlife, Eric Gadd, Paul Potts, Pink, Steve Gadd, Dead by April och Hello Saferide. Ian Agate var hustekniker och studiochef mellan 2000 och 2012. Dagarna innan Studios besök hade Ian spelat in stråkar till Pinks Perfect i arrangemang av Ulf och Henrik Jansson.

Ian Agates fyra-i-topp akustiska gitarrer

1. Michael Hedges: Arieal boundaries (🎧 Apple Music / Spotify)
   – Helt otroligt bra spelat, bra ljud i gitarren och bra inspelat. Jag har ingen aning om hur det är inspelat men jag har albumet och jag spelar det hela tiden. Det här är snyggt på riktigt.
    
2. Rammstein: Los/Reise, Reise (🎧 Apple Music / Spotify)
   – Det är antingen en dynamisk mick eller en mikrofon i gitarren. Det är inget bra ljud men det passar perfekt till den låten.
3. Led Zeppelin: Bron-y-aur stomp/Led Zeppelin III (🎧 Apple Music / Spotify)
   – Jag har ingen aning om hur det är inspelat men det låter väldigt rätt just här.
    
4. Seasick Steve: Salem blues/Dog house music.  (🎧 Apple Music / Spotify)
   – Återigen ett gitarrljud som inte är perfekt men som passar perfekt för låten.

Mickarna som Ian använder

• Neumann U89 lanserades 1980 och ser ut som en U87 som krympt i tvätten. U89:an är en kondensatormikrofon och i storlek mittemellan stor- och småmembran med en kapsel, K89 – utan centrumskruv, som den delar med Neumann TLM193 och TLM170.
• U89 har en jämnare frekvensrespons jämfört med U87 och mer markerad högfrekvensupptagning. Den pallar också större ljudtryck.
• AKG C 414 XL II har en lång förhistoria. Redan 1971 lanserades den första kondensatormicken i 414-serien men den togs fram som en utveckling av legendariska C12 från 1953. Ett antal generationer senare möttes de två igen i just XL II som har ett 414-hus men kapseln från AKG C12.
• 1976 lanserade Shure sin dynamiska stormembranare SM7. Den har framförallt använts i radiosammanhang men mikrofonen är väldigt allround och har använts till såväl bas som trummor och också tjänstgjort som sångmick. Bruce Swedien använde exempelvis en SM7 till de flesta av Michael Jacksons inspelningar.

Ian Agate nämner också några billigare alternativ: Bland kondensatormickarna finns Røde NT1, AKG 214, som är en 414 med enbart kardioidkaraktäristik, AKG C3000 och SE T2, som till det yttre väldigt mycket liknar en 414.

Alternativ till Shure SM7 kan vara Electro-Voice RE20 eller Shure SM57.

Artikeln publicerades ursprungligen i Studio 4-2011 och uppdaterades 20 maj 2023.