Guiden som gör dig till bättre sångare - del 2/3

I stämbanden uppstår de vibrationer som är nödvändiga för att åstadkomma ljud. Här bestäms i vilken utsträckning tonen ska vara luftig eller pressad, i vilket register den utförs, tonhöjd och tonstyrka. I stämbanden finns också grunden för vår rösts naturliga tonläge. I avspänt läge (när vi inte sjunger eller pratar) leder långa och tjocka stämband till ett lågt grundtonsläge och korta, tunna till ett högt grundtonsläge.

Rock-, pop-, och soulstilarnas ursprung är oftast en blandning av den afroamerikanska call & response och den engelska balladtraditionen. Från början var detta uttryckssätt alltså en förlängning av talet. Sången var enkel och talmässig till sin karaktär och syftet var att berätta sanningar, förmedla budskap och känslotillstånd. Sedan har detta uttryck förändrats och blivit mer sångmässigt ekvilibristiskt, men utgångspunkten var alltså enkel. Det kan vara nyttigt att komma ihåg när prestationsångesten tar tag i själen i jakten på de mest invecklade sångliga uttrycken. Det är alltså naturligt att vi inom dessa genrer huvudsakligen använder den normala talrösten som grund och sedan experimenterar för att fördjupa sound och fraseringsförmåga.

Omfång
Med omfång menar man området mellan den lägsta och högsta ton du kan åstadkomma. Ett omfång på två oktaver är vanligt och anses vara nödvändigt för en professionell sångkarriär. Däremot är det mindre relevant i vilket område de två oktaverna kan åstadkommas, eftersom det är vanligt att transponera låtarna till en för den enskilde sångaren anpassad tonart inom rock-, pop- och soulgenrerna. Ett sätt att testa sitt maximala omfång är att knarra väldigt svagt på ”ah” och att försöka nå din absolut högsta ton. Sedan gör du samma sak med ett lågt, svagt knarr på ”oh” och försöker att nå din lägsta ton. Notera tonhöjderna med ett piano – där har du ditt omfång.

Inom det aktuella omfånget är det viktigt att kunna nyansera sig och behärska både starka och svaga nyanser i bröst- och falsettregistret. Det är inte ovanligt att det råder en viss tonhöjdsstress inom rockgenrerna. Man driver upp sångare i extremt höga tonlägen, oavsett kön eller fysisk förutsättning. Anledningen till detta kan vara att när man sjunger starkt och högt så krävs det en stor mängd energi, vilket ofta är syftet med de rockigare sånggenrerna. Jag vill härmed poängtera att det viktigaste är att respektive sångare utvecklar sitt omfång utifrån de egna förutsättningarna och sedan väljer material som passar, alternativt transponeras till lämplig tonart.

Ansats & avslut
Hur du sätter an och avslutar tonen i stämbanden är av stor vikt ur röstvårdssynpunkt. Eftersom detta sker flera gånger per fras och minst en gång efter varje inandning är det av stor betydelse hur detta utförs. En hård ansats blir det när stämbanden går ihop innan luftströmmen passerar och ett hårt avslut när tonen slutar med att du för ihop stämbanden extra hårt (glottisnyp) och sedan omedelbart släpper ut luft (som en ljudlig suck).

Att använda direkta ansatser och avslut är vanligt inom pop- och rocksång, medan gospel-, soul- och countrysångare ibland börjar tonen med ett litet knarr eller genom att sätta an tonen i falsettregistret och snabbt glida in i bröstregistret med en tydlig, hörbar skarv. En luftig ansats uppstår när luftströmmen passerar stämbanden innan de förs ihop och luftigt avslut innebär att stämbanden avaktiveras successivt, med tilltagande luftflöde. Du kan alltså sätta an och avsluta en ton på flera sätt:

• luftigt
• direkt
• samtidigt
• knarrigt
• joddlande

Nu ska vi pröva några olika typer av ansatser och avslut så att vi lär oss att identifiera de olika varianterna, och att därmed kunna styra dem efter tycke och smak.

Kom ihåg att det finns lika många olika sätt att avsluta som att sätta an en ton. Prova själv att avsluta eller sätta an en ton tvärt, med luft eller med knarr. 

Övning: Onoff ”get up”
Här ska vi prova de olika ansatsvarianterna i en följd. Luftig – direkt – samtidig – knarrig – joddlande.

Lyssna på ansatser och avslut nedan:

Röstregister
Röstregister är en benämning på toner som har samma typ av klang och liknande vibrationsmönster. Detta område är mycket omdiskuterat inom sångpedagogik och metodik. Hittills har varken sångpedagoger, sångare, logopeder, foniatrer eller röstforskare kunnat enas om terminologin och genom historien har det lanserats ett hundratal registertermer.

Mest förvirrande är nog terminologin bland sångpedagogerna, framför allt inom rock-, pop- och soulgenrerna, eftersom man där använder rösten på ett sätt som de gamla termerna inte riktigt täcker. Benämningar som förekommer är: bröströst, falsettregister, head voice, modalregister, talregister, fullröstregister, halvröst, huvudklang, mixed voice, heavy register, light register, register 1 & 2, mixklang och så vidare. Ett gott försök att komma ifrån denna terminologiförvirring har gjorts av amerikanska forskare och pedagoger som föreslår att vi kallar det för mekanismer istället för register.

Sångare som inte har kommit i kontakt med sångpedagoger kallar oftast sina register för ”min vanliga röst” och ”min ljusa röst”. Med den vanliga rösten menar man bröstregistret. Den kallas så eftersom man ibland kan känna vibrationer i bröstbenet, när man talar eller sjunger starkt i detta register. Bröstregistret är det register vi förknippar med talrösten – de flesta talar i bröstregistret även om det finns undantag, framför allt bland kvinnor. Med den ljusa rösten menar man falsettregistret. Bröstregister och falsettregister är de benämningar jag använder. Kvinnor och män använder rösten på liknande sätt inom rock-, pop- och soulgenrerna och jag gör därför ingen skillnad i registerbenämningen mellan könen.

Skillnad mellan könen
Den hörbara skillnaden mellan bröst- och falsettregistret beror till stor del på den mittersta delen av stämbandsmuskelns (vokalis) aktivitet. När den dras samman vibrerar stämbanden med en större massa. Eftersom stämbandsmassan avgörs av stämbandens längd och tjocklek blir skillnaden större och mer hörbar om man har långa, tjocka stämband (som hos män) än om de är korta och tunna (som hos kvinnor). Det är delvis därför det kan vara svårare att uppfatta registerskillnader hos kvinnorösten, och därför är också den kvinnliga röstens register mycket ofullständigt beskrivet.

Eftersom det är möjligt att variera såväl bröst-, som falsettregistret vad gäller luftflöde, volym och mängden svängande stämbandsmassa, kan det vara svårt att höra skillnaden mellan vissa ytterligheter i de olika registren, exempelvis en svag, luftig ton i bröstregister med liten svängande stämbandsmassa och stark, luftig ton i falsettregister. Detta är dessutom extra besvärligt i kvinnans röst eftersom kvinnor har kortare och tunnare stämband. Därav ”olika åsikter” om vad som är bröstregister, falsettregister och vad som är mitt emellan. Detta ”mittemellan-område” definieras av diverse blandtermer som mellanregister, mixregister och så vidare. Jag har valt att inte benämna detta alls, utan använder termer som, mer eller mindre ”kärna”, kraft eller massa i tonen. 

Styrs av röstvolymen
Detta beror på att det är svårt att veta vad som menas med detta, är det 70/30 – bröst-/falsettregister eller 30/70? Eller någon annan mixandel som avses? Detta förvirrar och jag upplever det lättare att se det som en fråga om volym – så länge du inte sjunger dina absolut lägsta eller högsta toner, kan du sjunga i såväl bröst-, som falsettregistret och vilket det blir, styrs huvudsakligen av röstvolymen. Sjunger du starkt brukar det bli bröstregister och sjunger du svagt, falsettregister. Dessutom är det möjligt att åstadkomma alla nyanser, det vill säga sjunga mer eller mindre starkt, svagt, luftigt och tätt, i bägge registren.

Ett annat sätt att se på registerfunktionen kan vara att ange hur mycket kraft du använder, på en skala mellan 1 och 10. Tycker du att du använder mycket kraft (7–10) så sjunger du troligen i bröstregistret och använder du mindre kraft (1–3) är det sannolikt utfört i falsettregistret. Alla mått däremellan kan vara antingen eller (detta gäller inte dina absolut högsta toner, då de endast kan produceras i falsett-, eller flöjtregister). Överlappningsområdet, det vill säga det område där både bröst- och falsettregister kan åstadkommas, är i stort sett allt utom din högsta respektive lägsta kvart (fem halva toner). 

Bröstregistret
Bröstregistret är som sagt vanligtvis vårt naturliga talregister. Bröstregistret kan vara mer eller mindre kraftfullt beroende på hur mycket stämbandsmassa som används. Detta styrs till stor del av hur mycket kraft (lungtryck) du åstadkommer. En tunn bröstregisterton är alltså inte samma sak som en tät falsett-ton. Det är också mest naturligt för oss att sjunga i det registret. Det som brukar ligga i vägen för en bra röstanvändning är olika för män och kvinnor. Män har en ovana att ta i för mycket i bröstregistret och riskerar därför att få en pressad ton. Det leder lätt till rösttrötthet och ökad risk för skador på stämbanden.

Män behöver därför tränas lite extra i att få bröstregistret mindre ansträngt och forcerat. För kvinnor ser det oftast annorlunda ut. De som har sjungit mycket i unga år kan ha lärt sig att man som flicka ska kvittra ljust och vackert, vilket troligen resulterar i att man använder falsettregistret. Man har inte vant sig vid att sjunga utifrån bröstregistret och då måste träningen fokuseras på det.

En stor utmaning för träningen av bröstregistret, framförallt på höga toner, är att undvika onödig press med stämbanden. Ett sätt att komma ifrån denna stämbandspress kan vara att föra isär fickbanden (sitter just ovanför stämbanden) och därigenom lätta lite på stämbandens press mot varandra. För att få isär fickbanden kan du känna som ett leende, ett fniss, känslan av att du lyssnar intensivt.

ÖVNING: FAVORIT NOLLTRE ”YEHYAH”
Här är det meningen att du ska sjunga i ditt bröstregister med tunn stämbandsmassa. I praktiken går det ut på att hålla tonen lite tunnare utan att den tappar kärna eller kraft. Det är viktigt att du inte tar in för mycket luft innan frasen börjar.

Lyssna på tunt bröstregister nedan:

Falsettregistret
Falsettregistret inträder när stämbandsmuskeln, vokalis, inte längre kan hålla emot den kraft som drar ut stämbanden. Då börjar den yttersta, övre kanten på dessa vibrera och stämbanden sträcks kraftigt. När hela vokalis inte längre är sammandragen försvinner kärnan i tonen och det låter falsettlikt eller tunt.

ÖVNING: FALSETTSÅNG ”SHEE”
Denna övning går uppifrån och ned i tonhöjd. Det är viktigt att du inte frestas att gå in i bröstregistret i den lägre delen. Här är det en luftig falsett som avses och då är det viktigt att tungryggen ligger platt i munnen.

Lyssna på luftig falsettsång nedan:

Egalisering
Egalisering betyder utjämning. Inom sång används det som en benämning på utjämning av register, men också av vokaler, det vill säga att man försöker få olika register och vokalljud att närma sig varandra. Egaliseringsmomentet kan liknas vid att byta växel när man kör bil – det gäller att göra det nästan steglöst genom att trycka ned kopplingen, lätta på gasen, involvera den andra växeln och sakta släppa upp kopplingen för att smidigt köra vidare. Om man inte är beredd och tränad kommer det att låta som en ”tupp” när vi byter register.Tre knep som hjälper dig att egalisera dina register

1. Det gäller att få de olika muskelgrupperna att samarbeta och tillsammans med lungtrycket anpassa tonstyrka och luftflöde. Detta kan vara lättare att utföra uppifrån och ned i omfånget till en början.
2. Andra steget är att lära sig tunna ut bröstregistret på vägen upp för att passera skarven obemärkt. Låtsas vara på väg att gäspa när skarven närmar sig. Gäspkänslan innebär att du höjer mjuka gommen och sänker struphuvudet, vilket kan underlätta för struphuvudets muskler att samarbeta.
3. Mitt tredje tips för att hålla kvar kärnan i tonen och samtidigt stretcha omfånget uppåt är att vidga käkarna och lyfta tungryggen. Du kan då välja att sjunga med leende eller rundad munöppning. Med en leende mun får du en tunnare klang, ofta förekommande hos soulsångare. En rundad mun kan resultera i en fylligare klang.

Separering
Separering är ett uttryck för att med flit låta skarven mellan bröstregister och falsettregister höras och vara abrupt. Det har länge varit vanligt inom rock-, pop och soulmusik. Den mest extrema formen av separering är joddel.

När man vill separera gäller det, i motsats till vid egalisering, att låta bröstregistret vara starkt ända till bytet till falsettregistret och abrupt låta detta ta över.

En sammanfattning av registermomenten kan vara på sin plats: I den del av omfånget där både bröstregister och falsettregister kan verka, är det ofta tonstyrkan som avgör vilket register som dominerar. Falsett är vanligen luftig till sin karaktär men det går också att sjunga falsett med stämbandsslutning, alltså tät falsett. Vissa väljer att benämna detta som huvudklang eller head voice. Detta sätt att sjunga används vanligen när män sjunger hela låtar i falsett eller vid hårdrocksskrik men även när kvinnor sjunger extremt högt och starkt som exempelvis gospelsopraner gör ibland. Klangen skiljer sig ganska mycket mellan kvinnor och män, när de sjunger i tät falsett. Mansrösten låter lite som om man härmar en kvinnoröst och kvinnorösten kan låta snarlikt ett tunt bröstregister – det som många benämner som mix-, bland, eller mellanregister.

Falsettregistret är ofta sångmässigt outvecklat hos män. Det kan bero på att falsettklangen kan uppfattas som feminin och att pojkar inte vill uppfattas så. Men för de män som vill utveckla sin sångröst är falsettregistret en alldeles förträfflig tillgång. Nyanser som annars skulle förbli oupptäckta kan leda till dynamisk rikedom, så det är mödan värt att träna falsetten.

Det finns gott om exempel inom rock-, pop- och soulgenrerna där falsettsångare har fått stor genomslagskraft genom en ekvilibristisk kontroll av detta register. Vissa hårdrockssångare använder sig av falsettregistret i de ”skrik” som används som effekt inom 70- och 80-talshårdrock, men för de flesta av oss blir falsettregistret mera en hjälp till dynamiska nyanser i samarbete med bröstregistret och en effektingrediens att använda så ofta det behagas.

Kvinnor har svårare att definiera skillnaden mellan sina register och kan därför behöva göra ganska stor volymförändring i framförallt den mellersta delen av omfånget när träningen inleds.
Eftersom män, på grund av den stora registerskillnaden, har lättare att definiera sin falsett, har de också lättare att föra ned falsettregistret i den mellersta delen av omfånget.Nu har du förhoppningsvis några olika infallsvinklar som kan hjälpa dig förstå vilka moment som är inblandade. I nästa del 3, avhandlar vi wail, dist med mera.Studio tipsar:

Guiden som gör dig till bättre sångare - del 1/3

Daniel Zangger Borch Daniel
har, förutom att vara författare till Stora sångguiden, en karriär som sångare och sångcoach åt kända artister och deltagare i tv-program som Idol och X-Factor. Han är även doktor i populärmusiksång och har forskat kring röstens funktion inom populärmusikgenrerna. Han driver Voice Centre, som erbjuder enskild coachning, coachning i grupp samt inspelning av sång. (www.voicecentre.se).

I boken finns betydligt fler övningsexempel än i utdraget här bredvid. Dessutom ingår en cd-skiva med ett stort antal ljudexempel.

Läs mer om boken och beställ ditt eget exemplar: www.notpoolen.com

Artikeln är tidigare publicerad i Studio 12-2012